Tiara

I dagens SvD står det, inför Nobelfesten, att endast kungliga personer får bära tiara. Detta är förstås trams. Det kanske var så tidigare, men i dagens moderna Sverige får vem som helst ha på sig en tiara. Och det ska vi vara stolta över.

Röstplikt

I Australien är det förbjudet att ligga på sofflocket när det är val. Även Italien, Belgien, Luxemburg och Peru tvingar sina medborgare att rösta. Gör man det inte får man en mindre bot. Struntar man i att betala boten händer oftast ingenting, men ändå – här är ytterligare en rättighet vi svenskar har som inte andra har: rätten att välja om vi vill rösta eller inte.
Använd den! Eller inte.

Rätten att skämma ut sig

Foto: AP

Själv delar jag inte påvens klädsmak, men svenskar som gör det (och är sykunniga) har rätt att klä sig precis som han.
Förr i tiden var det betydligt mer riskfyllt att försöka klä sig som en makthavare. Romarnas Sumptuariae Leges bestämde vilka som fick bära lila, till exempel. I kejserliga Kina fick bara kejsaren bära gult. Men här i dagens Sverige får du äga vilka färger och vilka kläder du vill.
Naturligtvis finns det vissa begränsningar när det gäller vad du får ha på dig offenligt. Det måste gå att avlägsna en man som iklädd bara Speedos marscherar fram och tillbaka utanför en förskola, och åtala honom för förargelseväckande beteende. Men du får klä ut dig till romersk kejsare, kinesisk kejsare eller påven, till exempel, och gå omkring på stan, något som tidigare alltså var fullständigt otänkbart för en vanlig medborgare. Tidvis har det till och med varit belagt med dödsstraff.

Jag ska låta det vara osagt om det är tillåtet att sy upp en exakt kopia av svenska kungens paraduniform och gå omkring på stan, men så länge man inte utger sig för att vara kungen skulle det inte förvåna mig om det är tillåtet.

Det enda som är förbjudet är väl (rätta mig gärna om jag har fel) att sy upp en egen polisuniform och använda den offentligt. Men man borde få göra det om man bara använder den hemma hos sig själv. För hur skulle brottsrubriceringen för det ”brottet” se ut? Och varför skulle det vara olagligt om ingen kan komma till skada?

Vichy

”Alla kvinnor har rätt till ideal hud. Oavsett ålder.”
Menar Vichy verkligen detta?
Nej, förmodligen inte. Det är bara ett sätt att fjäska för kvinnor och sälja kräm. Men jag som oroar mig för rättighetsinflation måste ändå få protestera. För mig är nämligen detta ett krav. Inte en rättighet som kan likställas med rätten att bilda fackföreningar eller att slippa bli misshandlad av polisen på väg hem från krogen.
Men ”Alla kvinnor kan kräva ideal hud” skulle förmodligen inte sälja lika mycket hudkräm. Så då åker de snålskjuts på riktiga rättigheter i stället. Och urholkar begreppet.
Fy skäms.

Rätten att argumentera

Källa: www.guardian.co.uk

Jag tittade precis på Barack Obamas segertal i Chicago och fastnade på en insikt som handlar om precis det som Silverfatet vill sätta sökarljuset på för Sveriges del. Så här sa han:

”De diskussioner vi för är bevis på vår frihet, och vi får aldrig glömma att under tiden vi pratar riskerar människor i avlägsna länder sina liv för att få rätt att argumentera om viktiga frågor, för möjligheten att göra sina röster hörda på samma sätt som vi har gjort idag.”

Det är lätt att tro att det bara är afrikaner och asiater som måste kämpa för dessa rättigheter, men förr i tiden gjorde svenskar samma sak. Våra förfäder kämpade, vann och serverade dig och mig yttrandefrihet på ett silverfat.
Vad tänker du göra med din?

Groucho

Groucho Marx ville inte vara med i en förening som kunde tänka sig att låta någon som honom bli medlem. Han utnyttjade sin ”negativa organisationsfrihet”, det vill säga rätten att få slippa vara medlem i en klubb.
Viktig, men inte lika viktig som den positiva organisationsfriheten, tycker jag. Alltså den grundlagsskyddade (Regeringsformen) rätten att få bilda och tillhöra organisationer utan att staten lägger sig i. Förra hösten, till exempel, bildade jag och en granne den ideella föreningen Folkbildning Hägersten för att bjuda in föreläsare lokalt där vi bor. Ingen statlig instans var inblandad i bildandet, ingen avgift behövde erläggas, ingen behövde mutas och ingen stämpel krävdes någonstans. Bara ett A4 med stadgar – sedan körde vi.
Jag hade gärna haft Groucho som något slags skyddshelgon, men jag vill inte kränka (om än postumt) hans rätt att slippa förknippas med oss.

Madeleines barn

Foto: Patrick Demarchelier

Madeleine Bernadotte ska gifta sig, vilket föranleder en kommentar om kungafamiljen. Den är nämligen den enda i landet som inte har samma rättigheter som vi andra. Deras rätt till en plats i tronföljden regleras i Successionsordningen, som är en av Sveriges fyra grundlagar.
Där står det bland annat att:
1. Kungabarn ska uppfödas inom ”den rena evangeliska läran”, det vill säga protestantismen. Om Madeleine och hennes eventuella barn vill behålla sina platser i tronföljden får de inte välja vilken religion de vill. De får heller inte bli ateister. Om de blir det utesluts de ur successionsrätten.
2. Kungabarn måste växa upp i Sverige om de vill stå kvar i tronföljden. Är Christopher O’Neills mamma informerad om detta?
Nu är frågan hur hårt denna grundlag skulle appliceras på Madeleines framtida barn. För Victorias avkomma kan dock frågan ställas på sin spets. Hennes förstfödda kan komma att stå högst i tronföljden om några årtionden, så vad händer om han/hon blir muslim eller vänder ryggen åt kyrkan? Eller bestämmer sig för att bo halva året utomlands?
Men min poäng här på Silverfatet är att påpeka att alla vi andra svenskar – vi som inte aspirerar på en plats i tronföljden – har rätt att välja precis vilken religion vi vill. Eller avstå helt. Vi får även uppfostra våra barn i vilket land som helst som vill ta emot oss, utan några repressalier från svenska staten.
De enda för vilka dessa friheter inte gäller, är familjen Bernadotte.

Eländiga MR-dagar

I helgen har MR-dagarna hållits på Svenska Mässan i Göteborg. Ämnet för i år var ”Vem har rätt till rättigheter?” Mitt svar på den frågan är ”alla”. En av hörnstenarna för mänskliga rättigheter är att de gäller för alla människor, överallt på jorden och utan inskränkningar.
Nu vet jag förstås att det inte funkar så här. Jag är inte dum. Men det är värt att notera att det är så här det är tänkt. Och i Sverige stämmer det faktiskt till 99 procent.
Under MR-Dagarna (som jag inte besökte) lades dock fokus inte på mänskliga rättigheter, utan på övergrepp mot mänskliga rättigheter. Invandrare utses till syndabockar av främlingsfientliga partier, kvinnor diskrimineras, romer har det jobbigt, och så vidare.
I allt detta elände är det lätt att missa att vi i Sverige i genomsnitt faktiskt har det makalöst bra. Övergreppen här i Sverige är undantag, inte regel. Kan vi inte hylla det?

Bassombeng

Eric Bassombeng. Källa: www.gais.se

Som jag har skrivit tidigare har varje svensk medborgare enligt grundlagen rätt att lämna riket och återvända till det (Regeringsformens andra kapitel, åttonde paragrafen). Vilka regler som gäller icke-medborgare står det inget om, men rörelsefriheten tillhör inte de rättigheter som enligt 25 § får inskränkas för icke-medborgare.
Här får gärna någon grundlagsjurist rätta mig, men för mig låter det märkligt att Gais, en fotbollsklubb i södra Sverige, för sparka en spelare (Eric Bassombeng) för kontraktsbrott för att han har lämnat landet. Har de rätt att göra det? Har inte grundlagen trumf här?
Enligt Regeringsformen 20-24 §§ får både medborgare och icke-medborgare hindras från att lämna riket, men ”endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle” (21 §).
Jag tvivlar på att fotbollsklubben kan hävda något sådant.

Tidelag

Ja, den här bloggen handlar om obehagliga rättigheter också. Typ den här – rätten att ha könsumgänge med djur – som avkriminaliserades 1944 och alltså inte är straffbar i Sverige.
Ännu mer obehagligt är att riksdagsmannen Gustav Fridolins försök att förbjuda tidelag i landet 2002 bara stöddes av sex (6) riksdagsmän.
Sug på den, ni.

Antik grek sodomerar en get, Èdouard-Henri Avril (1849-1928).

Rättighetskatalogen

En av Sveriges fyra grundlagar är Regeringsformen. Den innehåller ett kapitel – det andra – som heter ”Grundläggande fri- och rättigheter” och brukar kallas rättighetskatalogen. Dess första paragraf listar opinionsfriheter och lyder så här:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Många påpekar att de här rättigheterna inskränks titt som tätt, men det var i alla fall så här det var tänkt från början – att samhället (läs: polisen) inte ska ingripa när vi svenskar vill göra något av ovanstående. Samhället ger till och med polisen makt att ingripa för att skydda oss om några andra medborgare försöker hindra oss från att göra något i listan ovan.
Själv använder jag #1, yttrandefriheten, för att skriva den här bloggen. Du som läser det här använder #2 för att inhämta informationen. Och grundlagen hindrar ”det allmänna” från att försöka hindra oss.
Ganska skönt, va?
 

Kissande hunden

Yoga borde inte få förekomma i svenska skolor, tycker vissa. Det är ett brott mot religionsfriheten i svenska skolor. Inga barn ska tvingas göra kissande hunden och säga ”aummmmm” under skoltid.
Personligen tycker jag att det är en storm i ett vattenglas, men det ger mig en orsak att ta upp religionsfriheten vi har i Sverige. Så här står det nämligen i andra kapitlet, första paragrafen av Regeringsformen, den så kallade rättighetskatalogen:
”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.”
Det står med andra ord ingenting om att det är förbjudet att uppmana andra att omfamna ens egen religion. Jehovas vittnen bryter ingen lag när de kommer och tjatar. De utövar bara sin yttrandefrihet. Däremot har vi allihop den mänskliga rätten att säga nej till religiösa overtyrer. Och andra människor har en skyldighet att låta oss vara i fred om vi ber dem.
Och det är där yogan i skolan kommer in. Föräldrar har rätt att säga nej till inslag av religiös natur, och skolan måste i så fall sluta med verksamheten. Frågan kokar alltså ner till om yoga är religion eller inte, och det är det Skolverket ska fundera ut under september.

Rätten att resa

Henrik utanför vandrarhemmet i Särna hösten 2010. Fotograf: Elisabeth Harr

En av mina favoriträttigheter är den om att resa. I åttonde paragrafen i Regeringsformen (en av våra fyra grundlagar) står det att varje svensk medborgare har ”... frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.”
Det låter självklart att vi inte behöver be länsman om tillstånd för att hälsa på en kompis i Säffle, men det är det inte. För snart 500 år sedan införde till exempel Gustav Vasa förbud för köpmän att utan ”vägbrev” röra sig i trakter där de inte var kända. Medborgare som ertappades med att förflytta sig inom riket utan vägbrev gjorde sig skyldiga till lösdriveri. Detta inrikespass avskaffades först 1860.
Idag saknar till exempel ryska medborgare rätten att färdas i sitt land utan inrikespass. Och observera att rätten att resa i Sverige bara gäller villkorslöst för svenska medborgare. Den får inskränkas för icke-medborgare (20 paragrafen, 3:e stycket i Regeringsformen), om än aldrig på ett sätt som äventyrar den fria åsiktsbildningen eller enbart grundar sig på politisk, religiös, kulturell eller annan liknande grund. (21 paragrafen).

Ofog

Foto: Nätverket Ofog

Det är inte nätverket Ofogs avsikt att krångla till (eller fördjupa) diskussionen om yttrandefrihet, men de gör det.
Utgångspunkten är att de förstås är fria att uttrycka sin åsikt – att Försvarsmakten dödar och kränker mänskliga rättigheter. Det är inte en mänsklig rättighet för Försvarsmakten (eller någon annan) att slippa få sin verklighet ifrågasatt.
Å andra sidan blir det först tröttsamt och sedan bara drygt av Ofog att förfölja Försvarsmaktens representanter i Pridetåget med plakat. I en och en halv timme. Det finns lagar mot trakasserier och ofredande.
Thomas Hobbes argumenterade i Leviathan (1651) att man inte har rätt att i krigstid vägra slåss för den armé som garanterar ens säkerhet i fredstid. Jag kan tänka mig att Försvarsmakten sympatiserar.

Varför ska jag läsa Silverfatet?

Seth Godin har många bra idéer, och den här känner jag att jag vill applicera på Silverfatet:

Frågor vi måste ställa oss innan vi litar på din nya idé:
• Vem är du? – Jag heter Henrik Harr och är oberoende redaktör i Stockholm. Jag har spridda utbildningar i kommunikation, journalistik, historia, med mera, men inte en poäng juridik.
• Litar jag på dig? – Nja, det har du ännu ingen anledning att göra, men jag lovar att jag inte har några dolda motiv. Jag tycker helt enkelt att mänskliga rättigheter är alltför viktiga för att lämnas i händerna på jurister, diplomater och politiker.
• Är jag rädd för dig? – Bara om ditt liv kretsar kring att gnälla över hur illa vi har det i Sverige.
• Kommer det här att fungera för mig? – Ja. Allt du förlorar i dagsläget är lite tid.
• Vem säger att det är viktigt? – Jag.
• Vad kommer mina kompisar att tycka? – Att du verkar gladare och ser mer positivt på livet.


• Hur tror du att jag vill bli tilltalad? – Personligt i stället för genom spam, översiktligt i stället för juridiskt navelskådande, gratis i stället för dyrt.

Använd din yttrandefrihet och hojta om du saknar något!

Ingen har rätt till ett häftigt kök

För något år hade ett inredningsföretag en kampanj med den käcka refrängen Alla har rätt till ett häftigt kök.
Jag förstår vad de menar, men måste ändå protestera. För i min värld har ingen rätt till ett häftigt kök. Det skulle nämligen innebära att någon annan måste förse dig med ett häftigt kök, medan du kan sitta kvar framför tv:n med handen nedstucken i byxlinningen.
Däremot har alla rätt att köpa ett häftigt kök oavsett kön, hudfärg, övernaturlig preferens eller annat. Det är en sann rättighet som vi ska värna om.
Prat om att det skulle vara en rättighet att vi ska få saker utan ansträngning urholkar bara begreppet.

Angola

– Vi har yttrandefrihet, ja, men eftersom det inte finns pressfrihet kan vi inte utnyttja den, säger Marcolino Moco i dagens Svenska Dagbladet.
Marcolino har det jobbigt som regeringskritiker i Angola, och jag känner med honom. Samtidigt visar hans citat på en missuppfattning om vad yttrandefrihet är.
I Sverige definieras yttrandefrihet som ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor” (Regeringsformens första paragraf). Nog borde man väl kunna göra detta utan en fri press? Så länge man får stå på Stortorget är yttrandefriheten tryggad, enligt mig.
Det Moco önskar sig är naturligtvis en större megafon, men det är inget som staten eller någon annan garanterar alla medborgare. Inte ens i Sverige. Det skulle nämligen inskränka tidningsägares rätt att bestämma över sina egna mediekanaler. Det är synd att Angolas president kontrollerar alla landets tidningar, radio och tv, men så länge inte Moco fängslas när han för fram sina åsikter kan han faktiskt utnyttja sin yttrandefrihet.
Rätten att yttra sig är fri, men plattformen, arenan och megafonen får man fixa själv.

Verktygslådan

Foto: houseofhedda.com

Det är synd att många bra ord har så mycket bagage. Mänskliga rättigheter får de flesta att nicka instämmande och sedan zooma ut. Med frihet är det likadant. Ingen är emot det men ingen vill sugas in i en evighetsdiskussion om definitioner och gränser.
I den här bloggen tänker jag inte fastna i konventioner, ratifieringar och exotiska juridiska teknikaliteter. Min ambition är att presentera de fri- och rättigheter som vi som svenskar är fria att utnyttja, och visa på allt coolt man kan göra med dem.
Dessutom vore det på sin plats att visa lite respekt för de människor som har äventyrat sin säkerhet och varit dryga och jobbiga mot myndigheter i hundratals år för att säkra dessa rättigheter. De gjorde det för sin egen skall, men vi kan ändå tacka dem för väl utfört arbete.
Någon har nämligen sagt att en riktig rättighet är något man inte behöver tacka för (som i ”tack för att du inte slår mig på käften varje gång vi ses”), men att få världens mest långtgående mänskliga rättigheter helt gratis bör man absolut vara tacksam över.
Är du det?

Serverat på silverfat

Foto: koleksifoto.com

Ingen kommer till BB med ett faktiskt silverfat fullt med rättigheter. Det är mer en myndighetsgrej. I takt med att du får personnummer och börjar registreras som svensk medborgare serveras den bit för bit – den mest fullständiga uppsättningen mänskliga rättigheter som världen någonsin har skådat.

Och den gör det på silverfat. Du behöver inte lyfta ett finger själv. Men vad du bör göra är att förstå att du som svensk medborgare alldeles gratis har fått en verktygslåda för att bygga ett lyckligt liv.
Frågan är vad du tänker använda den till.
Det är det den här bloggen ska handla om.