Angola

– Vi har yttrandefrihet, ja, men eftersom det inte finns pressfrihet kan vi inte utnyttja den, säger Marcolino Moco i dagens Svenska Dagbladet.
Marcolino har det jobbigt som regeringskritiker i Angola, och jag känner med honom. Samtidigt visar hans citat på en missuppfattning om vad yttrandefrihet är.
I Sverige definieras yttrandefrihet som ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor” (Regeringsformens första paragraf). Nog borde man väl kunna göra detta utan en fri press? Så länge man får stå på Stortorget är yttrandefriheten tryggad, enligt mig.
Det Moco önskar sig är naturligtvis en större megafon, men det är inget som staten eller någon annan garanterar alla medborgare. Inte ens i Sverige. Det skulle nämligen inskränka tidningsägares rätt att bestämma över sina egna mediekanaler. Det är synd att Angolas president kontrollerar alla landets tidningar, radio och tv, men så länge inte Moco fängslas när han för fram sina åsikter kan han faktiskt utnyttja sin yttrandefrihet.
Rätten att yttra sig är fri, men plattformen, arenan och megafonen får man fixa själv.