Rättighetskatalogen

En av Sveriges fyra grundlagar är Regeringsformen. Den innehåller ett kapitel – det andra – som heter ”Grundläggande fri- och rättigheter” och brukar kallas rättighetskatalogen. Dess första paragraf listar opinionsfriheter och lyder så här:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Många påpekar att de här rättigheterna inskränks titt som tätt, men det var i alla fall så här det var tänkt från början – att samhället (läs: polisen) inte ska ingripa när vi svenskar vill göra något av ovanstående. Samhället ger till och med polisen makt att ingripa för att skydda oss om några andra medborgare försöker hindra oss från att göra något i listan ovan.
Själv använder jag #1, yttrandefriheten, för att skriva den här bloggen. Du som läser det här använder #2 för att inhämta informationen. Och grundlagen hindrar ”det allmänna” från att försöka hindra oss.
Ganska skönt, va?