Rättighetskatalogen

En av Sveriges fyra grundlagar är Regeringsformen. Den innehåller ett kapitel – det andra – som heter ”Grundläggande fri- och rättigheter” och brukar kallas rättighetskatalogen. Dess första paragraf listar opinionsfriheter och lyder så här:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Många påpekar att de här rättigheterna inskränks titt som tätt, men det var i alla fall så här det var tänkt från början – att samhället (läs: polisen) inte ska ingripa när vi svenskar vill göra något av ovanstående. Samhället ger till och med polisen makt att ingripa för att skydda oss om några andra medborgare försöker hindra oss från att göra något i listan ovan.
Själv använder jag #1, yttrandefriheten, för att skriva den här bloggen. Du som läser det här använder #2 för att inhämta informationen. Och grundlagen hindrar ”det allmänna” från att försöka hindra oss.
Ganska skönt, va?
 

Kissande hunden

Yoga borde inte få förekomma i svenska skolor, tycker vissa. Det är ett brott mot religionsfriheten i svenska skolor. Inga barn ska tvingas göra kissande hunden och säga ”aummmmm” under skoltid.
Personligen tycker jag att det är en storm i ett vattenglas, men det ger mig en orsak att ta upp religionsfriheten vi har i Sverige. Så här står det nämligen i andra kapitlet, första paragrafen av Regeringsformen, den så kallade rättighetskatalogen:
”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.”
Det står med andra ord ingenting om att det är förbjudet att uppmana andra att omfamna ens egen religion. Jehovas vittnen bryter ingen lag när de kommer och tjatar. De utövar bara sin yttrandefrihet. Däremot har vi allihop den mänskliga rätten att säga nej till religiösa overtyrer. Och andra människor har en skyldighet att låta oss vara i fred om vi ber dem.
Och det är där yogan i skolan kommer in. Föräldrar har rätt att säga nej till inslag av religiös natur, och skolan måste i så fall sluta med verksamheten. Frågan kokar alltså ner till om yoga är religion eller inte, och det är det Skolverket ska fundera ut under september.

Rätten att resa

Henrik utanför vandrarhemmet i Särna hösten 2010. Fotograf: Elisabeth Harr

En av mina favoriträttigheter är den om att resa. I åttonde paragrafen i Regeringsformen (en av våra fyra grundlagar) står det att varje svensk medborgare har ”... frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.”
Det låter självklart att vi inte behöver be länsman om tillstånd för att hälsa på en kompis i Säffle, men det är det inte. För snart 500 år sedan införde till exempel Gustav Vasa förbud för köpmän att utan ”vägbrev” röra sig i trakter där de inte var kända. Medborgare som ertappades med att förflytta sig inom riket utan vägbrev gjorde sig skyldiga till lösdriveri. Detta inrikespass avskaffades först 1860.
Idag saknar till exempel ryska medborgare rätten att färdas i sitt land utan inrikespass. Och observera att rätten att resa i Sverige bara gäller villkorslöst för svenska medborgare. Den får inskränkas för icke-medborgare (20 paragrafen, 3:e stycket i Regeringsformen), om än aldrig på ett sätt som äventyrar den fria åsiktsbildningen eller enbart grundar sig på politisk, religiös, kulturell eller annan liknande grund. (21 paragrafen).

Ofog

Foto: Nätverket Ofog

Det är inte nätverket Ofogs avsikt att krångla till (eller fördjupa) diskussionen om yttrandefrihet, men de gör det.
Utgångspunkten är att de förstås är fria att uttrycka sin åsikt – att Försvarsmakten dödar och kränker mänskliga rättigheter. Det är inte en mänsklig rättighet för Försvarsmakten (eller någon annan) att slippa få sin verklighet ifrågasatt.
Å andra sidan blir det först tröttsamt och sedan bara drygt av Ofog att förfölja Försvarsmaktens representanter i Pridetåget med plakat. I en och en halv timme. Det finns lagar mot trakasserier och ofredande.
Thomas Hobbes argumenterade i Leviathan (1651) att man inte har rätt att i krigstid vägra slåss för den armé som garanterar ens säkerhet i fredstid. Jag kan tänka mig att Försvarsmakten sympatiserar.

Varför ska jag läsa Silverfatet?

Seth Godin har många bra idéer, och den här känner jag att jag vill applicera på Silverfatet:

Frågor vi måste ställa oss innan vi litar på din nya idé:
• Vem är du? – Jag heter Henrik Harr och är oberoende redaktör i Stockholm. Jag har spridda utbildningar i kommunikation, journalistik, historia, med mera, men inte en poäng juridik.
• Litar jag på dig? – Nja, det har du ännu ingen anledning att göra, men jag lovar att jag inte har några dolda motiv. Jag tycker helt enkelt att mänskliga rättigheter är alltför viktiga för att lämnas i händerna på jurister, diplomater och politiker.
• Är jag rädd för dig? – Bara om ditt liv kretsar kring att gnälla över hur illa vi har det i Sverige.
• Kommer det här att fungera för mig? – Ja. Allt du förlorar i dagsläget är lite tid.
• Vem säger att det är viktigt? – Jag.
• Vad kommer mina kompisar att tycka? – Att du verkar gladare och ser mer positivt på livet.


• Hur tror du att jag vill bli tilltalad? – Personligt i stället för genom spam, översiktligt i stället för juridiskt navelskådande, gratis i stället för dyrt.

Använd din yttrandefrihet och hojta om du saknar något!

Ingen har rätt till ett häftigt kök

För något år hade ett inredningsföretag en kampanj med den käcka refrängen Alla har rätt till ett häftigt kök.
Jag förstår vad de menar, men måste ändå protestera. För i min värld har ingen rätt till ett häftigt kök. Det skulle nämligen innebära att någon annan måste förse dig med ett häftigt kök, medan du kan sitta kvar framför tv:n med handen nedstucken i byxlinningen.
Däremot har alla rätt att köpa ett häftigt kök oavsett kön, hudfärg, övernaturlig preferens eller annat. Det är en sann rättighet som vi ska värna om.
Prat om att det skulle vara en rättighet att vi ska få saker utan ansträngning urholkar bara begreppet.