Angola

– Vi har yttrandefrihet, ja, men eftersom det inte finns pressfrihet kan vi inte utnyttja den, säger Marcolino Moco i dagens Svenska Dagbladet.
Marcolino har det jobbigt som regeringskritiker i Angola, och jag känner med honom. Samtidigt visar hans citat på en missuppfattning om vad yttrandefrihet är.
I Sverige definieras yttrandefrihet som ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor” (Regeringsformens första paragraf). Nog borde man väl kunna göra detta utan en fri press? Så länge man får stå på Stortorget är yttrandefriheten tryggad, enligt mig.
Det Moco önskar sig är naturligtvis en större megafon, men det är inget som staten eller någon annan garanterar alla medborgare. Inte ens i Sverige. Det skulle nämligen inskränka tidningsägares rätt att bestämma över sina egna mediekanaler. Det är synd att Angolas president kontrollerar alla landets tidningar, radio och tv, men så länge inte Moco fängslas när han för fram sina åsikter kan han faktiskt utnyttja sin yttrandefrihet.
Rätten att yttra sig är fri, men plattformen, arenan och megafonen får man fixa själv.

Verktygslådan

Foto: houseofhedda.com

Det är synd att många bra ord har så mycket bagage. Mänskliga rättigheter får de flesta att nicka instämmande och sedan zooma ut. Med frihet är det likadant. Ingen är emot det men ingen vill sugas in i en evighetsdiskussion om definitioner och gränser.
I den här bloggen tänker jag inte fastna i konventioner, ratifieringar och exotiska juridiska teknikaliteter. Min ambition är att presentera de fri- och rättigheter som vi som svenskar är fria att utnyttja, och visa på allt coolt man kan göra med dem.
Dessutom vore det på sin plats att visa lite respekt för de människor som har äventyrat sin säkerhet och varit dryga och jobbiga mot myndigheter i hundratals år för att säkra dessa rättigheter. De gjorde det för sin egen skall, men vi kan ändå tacka dem för väl utfört arbete.
Någon har nämligen sagt att en riktig rättighet är något man inte behöver tacka för (som i ”tack för att du inte slår mig på käften varje gång vi ses”), men att få världens mest långtgående mänskliga rättigheter helt gratis bör man absolut vara tacksam över.
Är du det?

Serverat på silverfat

Foto: koleksifoto.com

Ingen kommer till BB med ett faktiskt silverfat fullt med rättigheter. Det är mer en myndighetsgrej. I takt med att du får personnummer och börjar registreras som svensk medborgare serveras den bit för bit – den mest fullständiga uppsättningen mänskliga rättigheter som världen någonsin har skådat.

Och den gör det på silverfat. Du behöver inte lyfta ett finger själv. Men vad du bör göra är att förstå att du som svensk medborgare alldeles gratis har fått en verktygslåda för att bygga ett lyckligt liv.
Frågan är vad du tänker använda den till.
Det är det den här bloggen ska handla om.